1946: Abortlagen blir bättre
Både legala och illegala aborter fortsatte att vara ett samtalsämne i samhället under 1940- och 50-talet. RFSU var en av organisationerna som ville att abortsökande skulle tillåtas att göra abort även av sociala skäl. Kraven gav resultat och 1946 ändrades lagen.
Endast sociala skäl ansågs fortfarande för radikalt men kvinnor kunde få tillstånd att göra abort om deras ”kroppsliga och själsliga krafter skulle bli nedsatta” vid en fortsatt graviditet. Samtidigt mildrades straffen för dem som gjorde illegala aborter, eller fosterfördrivningsbrott, som det ännu kallades.
“Abort kallades ännu för fosterfördrivningsbrott.”
Men aborträtten skulle komma att möta ett annat typ av motstånd. Fram till 1950-talet hade antalet legala aborter ökat och nu ville Medicinalstyrelsen vända trenden. Fler abortsökande fick plötsligt avslag och antalet legala aborter minskade. Effekten blev även att färre ansökte om abort eftersom det var en så omständlig process och så svårt att bli beviljad ingreppet.
Idéhistorikern Lena Lennerhed beskriver i sin bok ”Historier om ett Brott” hur det kunde se ut för en abortsökande under 1950-talet:
"Hon slussades runt, från kurator som gjorde första socialpsykologisk utredning, sedan till gynekolog för graviditetskontroll och eventuellt till läkare för hälsokontroll. Hon fick vända in och ut på sitt själv och lägga fram hela sitt privatliv. Kuratorn kunde göra hembesök och tala med nära anhöriga och vänner."
“Man väntade ut den abortsökande tills det var för sent.”
Vissa debattörer uttryckte en oro för att allt för tillgängliga aborter skulle leda till att en ”abortmentalitet” bredde ut sig. RFSU var inget undantag utan uttryckte till viss del samma oro. Även kvinnorörelsen anslöt sig till denna skara.
Aborter skulle fortsätta vara en nödlösning i undantagsfall.